Inte visste jag att någon som hette Judas kunde vara så otroligt söt. Att hans matte dessutom bjöd på te och trevliga samtal fick denna söndagskväll att övergå i natt och mina hemfärdsplaner inför morgondagen att förskjutas en smula – det var det verkligen värt!
Vilda och jag tycks ha fått in en oväntat synkad rutin i att fånga möss. På lite olika vis, givetvis.
Vilda sprang nämligen ut det första hon gjorde i morse och fångade en liten skogsmus. Denna var som vanligt precis lika road av företaget som jag var när Vilda bestämde sig för att ta in honom för allmän beskådan. Dock verkar även jag fått in en viss rutin i somras då jag på första försöket lyckades med konststycket att svepa in musen i den för ändamålet framställda burken och sedan släppa ut honom i friheten igen.
Trist för Vilda, men desto trevligare för skogsmus och mig.
Under Årstidsväxling, Glad, Katt, Naturen
Robert Broberg har skrivit en låt som heter ”Utskitet äppelmos-blues” och det är lite av ett soundtrack för hur jag mår efter de senaste veckorna. Därför har dagen ägnats åt ett långt bad, TV-serier, tidningar, Karin Boye och gos med katten.
Morgondagen ser inte ut att bli så mycket annorlunda. Jag laddar batterierna och gör det jag känner för den här helgen.
Idag är det ruskigt väder i Linköping. Då känns det bra att sitta inne och skriva tenta med en kopp te bredvid sig och en katt som spinner i knät.
Oturligt bara att jag måste ut i rusket, inte bara en utan två gånger idag.
Turligt att jag har ett så fint regnställ!
Efter en grupparbetsvecka som inneburit tidiga morgnar och sena kvällar ser jag nu ljuset i slutet av tunneln. Tyvärr innebär slutet en redovisning tidigt på morgonen.
Alldeles, alldeles för tidigt om ni frågar Vilda.
Även om mina föräldrar ofta påstår motsatsen så är jag inte av en särskilt fjompig karaktär. Jag är uppväxt på landet med djur och natur och är vad min pappa lite kärvänligt brukar kalla för en bondunge. Jag har hoppat i lerpölar, räddat möss ur katters gap och även plockat upp dem som katten, så att säga, redan ätit upp. Men jag har definitivt gränser och en av dem överskreds med flera mil denna kväll.
Jag var i färd med husbestyren och skulle tvätta. När jag sorterade tvätten noterade jag att den luktade mer illa än vad den borde göra, men jag skyllde detta på den gamla tvättkorgen och gjorde en mental notering om att antingen tvätta ur den den eller helt sonika slänga den i containern. Eftersom jag gick igenom tvätten och inte hittade något märkligt viftade jag bort mina funderingar kring lukten och slängde in tvätten i tvättmaskinen.
Två timmar senare plockar jag ur tvätten ur tvättmaskinen och tar in den i badrummet för att hänga den på tork. När jag hängt upp ett par klädesplagg får jag när jag ska plocka upp en strumpa även tag i något annat, nämligen en halv mus. Låt mig upprepa: EN HALV MUS. Detta var bland det äckligaste jag någonsin varit med om. Efter åtskilligt gnäll och gny lyckas jag även lokalisera den andra halvan av skadedjuret och slänger båda delarna i soporna.
Därefter följde en kopiös överanvändning av alcogel, en omtvätt av alla kläderna samt gny- gnällsamtal till både Koreanen, Mamman och Token för sympatiletande. Och nog fann jag sympati, men en hel del garv fick jag också stå ut med…
Att släppa den lilla näbbmusen på köksgolvet och sedan se på när den springer in under spisen var inte en av dina ljusaste stunder, kan vi vara överens om det?
I morse bestämde jag mig för att inviga mina nya joggingskor. Jag tänkte som så att det ju skulle bli runt tjugo grader idag, så nu på morgonen borde det vara svalt att springa. Yeah, right.
Prognos för temperatur utanför fönstret när jag kollade upp vädret i mobilen i sängen: 19° C.
Verklig temperatur på termometern i fönstret: 26° C
– Bra jobbat SMHI!
Men, i alla fall, jag var redan uppe och peppad (för ovanlighetens skull) så nu skulle här springas. Springkläder på, skor på och ut genom dörren. På trappan mötte Vilda mig glatt hojtande. ”Hej” sa jag ”Matte ska ut och springa, vi ses sen”. Vilda hade dock andra planer. Hon tyckte istället att hon skulle följa med. Glatt konverserande traskade hon med längs grusvägen så pass långt att jag började fundera på hur jag skulle kunna skaka av mig henne. Tillslut såg jag min chans när hon hittade en högst intressant tall som måste inspekteras varpå jag helt sonika sprang därifrån. Det var en katt med en mycket förvånad och sårad min som jag såg när jag slängde ett öga bakom mig då jag kutade (nåja) in på nästa stig.
Vänta, Matte! Jag vill också följa med!
Jag vet inte vad du tycker, Matte, men den där skogen ser läskig ut!
Igår livade Vilda upp stämningen här i huset igen, denna gång med att ta in en liten näbbmus. Den lilla gynnaren blev, precis som de tidigare fångsterna, nedsläppt på vardagsrumsgolvet för allmän beskådan. Detta fann han sig dock inte i utan kilade snabbt in bakom vedlåren. Vilda skyndade efter, men var som vanligt inte särskilt intresserad av att avsluta näbbmusens lidande utan tittade mest fascinerat på den medan hon petade på honom med tassen.
Ännu en gång blev en katt instängd i sovrummet under vilda protester och än en gång var tanken att jag skulle släppa ut den förvånansvärt pigga lilla krabaten i det fria. Denna gång var det dock inte lika lätt som förra gången eftersom näbbmusen hade många fördelar på sin sida för att komma undan mig. Han var liten, snabb som attan och dessutom mycket beslutsam att hålla sig undan. Det enda jag hade på min sida var näbbmusens panik som inte ledde till helt fördelaktiga beslut vad gällde flyktvägsplanering. Därför föll det sig tillslut som så att när näbbmusen hunnit klättra uppför vedspisen tre gånger gjorde den ett ofördelaktigt val att fly via vedlåren där jag stod på andra sidan med en plastburk. När locket väl var påsatt tog det mig inte mer än en minut att gå ut i slänten och släppa ut den nu paralyserade lilla musen. Nu hoppas jag bara att han hittade hem igen…
Kajsa – Vilda: 2- 1
Jag har då och då anklagat min katt för att inte alltid ha alla flingor i paketet, så att säga, men jag har nu börjat fundera på om jag inte måste ta tillbaka detta påstående. Det tog henne nämligen inte mer än tio minuter att knäcka koden, bildligt talat, till kattluckan och nu har jag en mycket nöjd utekatt.
Dessutom tog det henne inte mer än två dagar att komma hem med sitt första byte. Men nu tycker jag att vi måste ha ett snack, hon och jag. Jag kan nämligen vara okej med att hon fångar smådjur. Jag kan till och med sträcka mig åt att acceptera att fåglar tycks vara favoriten på menyn, men jag kan helt enkelt inte acceptera när hon kommer in med dem när de dessutom inte är helt döda. Att sedan lägga sig lite lojt på golvet och peta på det flämtande djuret klassar jag som tortyr. Jag är ledsen, men det är inte bara i Haag man har något emot tortyr, här på Lundby är det inte heller accepterat.
Tyvärr gick inte det första bytet att rädda, det petades tydligen till döds medan jag hade ett brådskande ärende ut på förstubron och tillbringar nu sitt efterliv i min sophink, men det andra bytet hade större tur. Vilda hade tydligen blivit lite väl kaxig och kom in med en fågel som spelade död, men som såg sin chans när Vilda ville stajla inför matte. Så fort Vilda lade ner sin fångst på vardagsrumsgolvet så flydde fågeln till hennes förtret in under en bokhylla. Därunder satt den och skakade när jag kikade in på den medan jag berättade för Vilda vilken dum katt hon var, i flera bemärkelser. Eftersom fågeln såg förhållandevis frisk ut, förutom en begynnande PTSD, så tog jag en vilt protesterande katt och låste in henne i sovrummet. Medan jag lyssnade till dämpade, men mycket fula ord om mitt varande som matte petade jag försiktigt ut fågeln med en sopkvast och fångade sedan in den i en för dagen nyinköpt sil. Därefter släpptes den mycket förvånade fågeln ut i friheten igen, jag låste kattluckan och släppte sedan ut en ilsken katt i vardagsrummet.
Hittills har det nu hållits vapenvila, även fast kattluckan återigen öppnats, men jag betvivlar att den blir långvarig…
Matte blir populär när Vilda får gå ut utan koppel. Dock känner matte på sig att hon om sisådär två månader kommer att vara mindre populär när selen återigen hamnar på tapeten då vi kommit tillbaka till Linköping. Men, den fighten tar vi då och så njuter vi av ögonblicket istället!
Kajsatankar 