Kärleksförklaring

Svensk sommar tinar frusna själar och stackars satar som – du och jag
som tror och hoppas och tänker att nu så nu är det väl,
äntligen våran tur att träffa någon som behandlar oss väl,
kysser mig ömt och brutalt sover sked håller hårt både morgon och kväll.
Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar!
…

Jag ger dig inte min morgon och inte min dag 
du får nåt så mycket bättre, du får hela jävla jag 
Hela underbara, unika jag – inte något så fjuttigt som en morgon och en dag

Ur ”Svenska hjärtan” av Lasse Lindh

Kan vi inte åka snart?

Frihet 0.5

Nu är tentan inskickad, tusan vad skönt det känns. Nu har jag bara ett grupparbete att bli färdig med och sedan slipper jag bojorna i tre hela dagar.

Jag anar den i fjärran – friheten.

Love

”But love – is too hard to break
Love – aint nothing you can take
It’s a little thing we make”

…

Längtar tillbaka

Min fina vän herr Vargavinter lärde sig att sjunga ”What are words” på min begäran. Sista kvällen hos Vargavintrarna denna sommar spelade han den för mig.

Jag skulle gärna kunna teleportera mig till deras soffa och dricka en kopp te ikväll.

En trevlig förändring

Det känns lite märkligt att vara i Linköping med Token. Senast vi var här var vi inte ett par.

Senast vi var här var vi vänner som sneglade på varann och tänkte att: ”inte kan väl hen vara kär i mig som jag är i henom?”. Och så sneglade vi lite till och sa ingenting.

Men, nu är vi plötsligt här mindre än två månader senare och plötsligt så är det tillåtet att pussas i hammocken.

Ja, se så tokigt det kan bli.

I crinkle my nose

”It starts in my toes,
make me crinkle my nose.
Wherever it goes, I always know,
that you make me smile.
…
It starts in my soul and I lose all control,
when you kiss my nose, the feeling shows.”

En söt sång.

Bio med Koreanen

Hoppas på bättre tur denna biokväll, men något säger mig att jag inte behöver oroa mig…

Dagens planering

Dagens planering:

Tokeri och fjärilsfjanteri.

Gott så.

Funderingar om lycka

Lycka är en otroligt positiv känsla. När jag känner den är den en bubblande, mjuk och luddig känsla en liten bit ovanför naveln som sprider sig igenom hela kroppen. Om den hittar till stämbanden förvandlas den till ett skratt, hittar den till ögonen tror jag bestämt att den får dem att glittra och hittar den till benen så är chansen stor att de dansar.

Jag funderade på känslan av lycka efter ett samtal med Koreanen. Jag minns inte exakt vad vi sa, men något liknande detta var det:

Koreanen: Nu kan det ju inte bli bättre! Eller… Jo, det måste det väl kunna bli, annars vore det väl tråkigt?
Jag: Hm… Vet du – jag vet inte om det kan bli så mycket bättre…

Jag förstår hur Koreanen tänkte, men det fick mig att fundera. Om jag nu känner mig lycklig så kan det väl inte bli så mycket bättre? Fler härliga, fantastiska och underbara saker kommer att hända mig i framtiden, det vet jag, men jag tänker att jag inte behöver mäta dem mot det som får mig att känna mig lycklig i stunden. Nästa gång något underbart händer kommer jag återigen att bli just lycklig – låter inte det härligt, så säg?

Mitt nya häng

Här tänkte jag hänga i sommar.

Vill du hänga med?

En dag med lycka i kroppen

När tre små kryp omfamnar mig och överöser mig med pussar och kramar, när de skrattar och tjoar mitt namn och när vi leker tafatt och jagar herr Vargavinter och jag är hästen – då känner jag mig lycklig.

När jag susar genom skymningen på välkända vägar med gamla, men inte glömda favoriter strömmande ur högtalarna och jag sjunger för full hals – då känner jag mig lycklig.

När jag kommer hem till ett tyst hus på en grönskande plats med en öppen spis och en spinnande katt – då känner jag mig lycklig.

När känslan av nyförälskelse sprider sig genom min kropp, gör en loop i magtrakten och fortsätter ända ut i fingerspetsarna och jag tänker att det här nästan är för bra för att vara sant – då känner jag mig lycklig.

På Torekällberget med tre kryp

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så Tokigt det kan bli…

Tokan är Tokkär…

Både Tokan och Token är en aning förvånade, men det är tydligen ingen annan. Förmodligen inte du heller, käre läsare.

Tentafjärilar

Nu är det bara en timme kvar tills jag går in i tentasalen för att skriva den fruktade salstentan. Om fem timmar är det definitiv över, troligen tidigare. Om fem timmar har förhoppningsvis tentafjärilarna flyttat ut.

Jag önskar att jag hade kunnat skriva ”…och då har jag sommarlov!”, men det kan jag tyvärr inte. Det är lite, lite mer plugg kvar, men på torsdag klockan tre – då har jag sommarlov.