Jullov, jullov, jullov!

Två kompletteringar gjorda på en och samma dag. Jag har ingen aning om vart energin kom ifrån, men nu när den är här så tackar jag och tar emot.

Hurra! Jag har fått jullov.

En lussebulles inverkan på skolarbetet är positivt

Första grupparbetet av två är avklarat idag.

Mycket tack vare en stor lussebulle.

En lång, lång dag

Denna dag är hysterisk. Såhär såg planeringen ut innan jag smet ut från en föreläsning:

8-12 Basgrupp
12-13 Ansvar får programmets onsdagsfika
13-16 Föreläsning med amerikanen Bruce Wampold som pratat om sin forskning kring psykoterapi. (Denna smet jag dock ut ifrån när jag insåg att han mestadels citerade sin artikel från 2007 som jag redan läst.)
16-18 P2P – som jag redan från början bestämde mig för att skippa, men som jag skulle ha gått på om jag inte haft en så späckad dag.
19-21 Psykologiskt fika

Phu!

 

Att underlätta grupparbetande

Min grupparbetsvän vet hur man gör för att göra grupparbetet lättare – man bjuder på en vitchokladsbiskvi med kanelsmörkräm. Det höjer moralen!

Rollspelsdag med socionomprogrammet

”Vilken är din bild av skillnaderna mellan socionomyrket och psykologyrket?”

Ja, ni, det här var en dag av improvisation.

En massa förkortningar igen och polletten faller ner

Relational frame theory (RFT) är en komplicerad teori som acceptance and commitment therapy (ACT) bygger på. För att förstå ACT fullt ut är det bra om man greppar RFT. Och det kan jag säga er, det är inte det lättaste. Idag fick vi dock en möjlighet till ett försök när vi var inbjudna att vara med på psykoterapeuternas gästföreläsning om just RFT och nu har jag äntligen greppat grunderna.

Eller, nja, kanske inte helt, insåg jag när jag tänkte att jag skulle försöka förklara dem här och nu, men jag är i alla fall på god väg.

Meningen med gruppen

Föreläsaren på en föreläsning om gruppsykologi:
– Ja, men ni har ju era basgrupper, vad är syftet med dem?
– …

Efter fem terminer på psykologprogrammet vet vi tydligen fortfarande inte det…

 

Redovisningsskräcken

Stolt, lättad, glad och nöjd. Äntligen en redovisning jag kan vara nöjd med. Det var längesedan jag var stolt över mig själv när jag redovisade, det har aldrig förr hänt på psykologprogrammet, men nu äntligen var jag det.

På vissa plan har jag tappat bort mig själv de senaste åren, tappat bort mig själv i kraven, stressen och pressen. Jag har tappat bort tjejen som knappt var nervös när hon skulle redovisa, hon som räckte upp handen utan att blinka och hon som argumenterade emot när andra sa något hon inte höll med om. Jag har letat och letat den senaste tiden och nu börjar jag hitta henne igen. Hon har ju egentligen funnits här hela tiden, jag tappade bara bort henne för en liten stund. Nu hoppas jag att hon är här för att stanna.

 

Frihet 0.5

Nu är tentan inskickad, tusan vad skönt det känns. Nu har jag bara ett grupparbete att bli färdig med och sedan slipper jag bojorna i tre hela dagar.

Jag anar den i fjärran – friheten.

Söndagsrutiner

Det är helt okej att plugga en söndag om dagen inleds med frukost på sängen tillsammans med Token, DN och Godmorgon världen  och avslutas med filmkväll tillsammans med en Tok och en Lillpojke.

Att jag dessutom nästan blev klar med tentan är inte fy skam det heller.

Mars och Venus och allt det där

Token och Tokan planerar sin plugg-lördag:

Token: Jag måste verkligen plugga på lördag!
Tokan: Det är lugnt, jag har lite jag ska plugga också.

Token – behövde plugga i tre timmar.
Tokan – behövde plugga i sex timmar.

Skild verklighetsuppfattning?*

* Tro nu inte att jag tycker att någon av oss har rätt eller fel. Det är bara så lustigt hur olika man kan uttrycka sig respektive tolka den andres uttalande. Eller, jo, lite fel hade nog jag, för det var banne mig inte lite jag skulle göra…

Metapluggandet fortsätter…

…att sitta och plugga om migrän och knapra migränmedicin.

Livets ironi fortsätter.

Rusk

Idag är det ruskigt väder i Linköping. Då känns det bra att sitta inne och skriva tenta med en kopp te bredvid sig och en katt som spinner i knät.

Oturligt bara att jag måste ut i rusket, inte bara en utan två gånger idag.

Turligt att jag har ett så fint regnställ!

Dopamin-flin

Att var ute i god tid är något helt nytt för mig. När flera av mina klasskompisar berättar att de inte ens har börjat med sin hemtenta så har jag gjort alla förberedelser och skrivit mer än hälften.

Jag har varit glad hela dagen idag och berättade det för en kompis som då påpekade att ja, men du vet forskare har ju upptäckt att vi framförallt blir belönade med förhöjda dopaminnivåer under arbetets gång – och inte efteråt som man förr trodde, så det är nog det du känner nu.

Psykologinörderi – jag gillar’t!

Svenska, SVENSKA, S-V-E-N-S-K-A

Om man nu bemödar sig med att skriva en svensk artikel på svenska, vore det då inte bra om man använde sig av svenska ord? Jag har läst artiklar i Läkartidningen de senaste dagarna och det här är de ord som irriterat mig mest:

Sensitiv

Detektera

Konklusion

Differentiera

Sensitiv? Hört talas om känslig? Snälla ni, detektera? Finna, upptäcka, hitta – det finns gott om synonymer. Och konklusion ska vi inte tala om, det använder till och med vissa av våra föreläsare. Ska det vara så svårt, undrar jag, att använda ordet slutsats? Sist men inte minst har vi differentiera där skilja på kanske skulle varit mer passande. Ja, ni hör, nu blir jag upprörd, för att använda ett interncitat. Det kan väl tänkas vara generna från min svensklärare till farmor som spökar…

Vad som dessutom blev roligat i sammanhanget var när jag delade med mig av min irritation till Token. Han inte bara höll med, utan hans medhåll levererades med samma ilska i rösten som om jag berättat för honom om någon som påstått att förintelsen inte ägt rum. Det är nog inte bara jag som är språkpolis i det här förhållandet.