Det är på sätt och vis helt okej att huset fortfarande är ganska skitigt och fullt med gamla saker som måste slängas, att det är kallt och rått om morgnarna och att jag delar det med en och annan myra, när jag kan se denna vy från mitt sovrumsfönster.
Under Glad, Hemma, Jag, Naturen, Tacksamhet, vardagsbetraktelser
Jag mötte fru Nyckelpiga i min trädgård. Hon satt och solade på en gren som jag skulle knipsa av och därför flyttade jag henne försiktigt till en mer färgsprakande och skyddande plats.
Nej, jag blev inte helt klar igår, men som tur är så känner jag mig hoppfull inför att bli klar idag.
Nu ska jag värma lite glögg, plocka fram pepparkakorna och sätta mig och skriva det sista. Min nya deadline: Idol kl 20:00.
…är i morfars fåtölj vid fönstret. När jag sitter i den ser jag bara naturen och inte staden, det känns befriande på något sätt.
Jag måste säga att den här dagen började bra. Jag väcktes av en fin liten katt som strök sig försiktigt mot mig för att visa att hon ville ligga och morgon-mysa med mig i sängen. Därefter åt jag en lång frukost och tog sedan bilen ned till verkstaden på andra sidan stan. Eftersom vädret var fint och jag var pigg så tog jag mig en långpromenad hem. Jag blev glad av att se alla vårblommor som dykt upp på alla gröna plättar i stan och när jag gick förbi en skola var barnen ute och spelade fotboll – vårtecken!
Nu är jag härligt trött och ska lägga mig på soffan och läsa artiklar.
Jag hade rätt. Sol, luft och havets ljud gjorde gott. Jag fick ny energi av att låta tankarna flyga fritt och höra alla naturens ljud. Och av att få vara helt själv.
Jag har insett två saker om den inre dialogen med mig själv. Å ena sidan att jag inte bör lyssna allt för mycket på den, men också å andra sidan att jag behöver lyssna på den ibland. För om jag har låtit den gå en tid som på repeat i huvudet så tar den tillslut så stor plats att den är i vägen. Om jag då ger mig en stund för mig själv då jag låter den komma fram främst bland tankarna så tar den inte lika stor plats längre. Den tonar ut och lägger sig bak i periferin igen.
Tankarna blir sorterade, jag kan kasta bort sådant jag inte vill ha kvar, arkivera sådant jag bör komma ihåg och spinna vidare på små tankefrön som jag sått.
Det kan kanske liknas vid meditation. Förutom att jag låter tankarna stanna ett tag innan jag låter dem passera.
Under Naturen
Solen skiner, det är varmt och skönt och en perfekt dag att studsa ut genom dörren och vara ute i det vackra vädret hela dagen. Ändå gör jag inte det.
Jag har en låg dag, verkar det som. Min sinnesstämning vill inte göra någonting, inte träffa någon. Då är det så svårt att inte bo själv, även om jag har en underbar lägenhetskompis med en supermysig partner. Jag vill ju vara trevlig och ha roligt med dem, men det liksom kryper i kroppen på mig att jag vill vara själv. Och det hela blir ju inte bättre av att vi bjudit hem en massa vänner till kvällen – osociala Kajsa vill bara emigrera just nu. Förhoppningsvis kommer min sinnesstämning att ändras för det vore verkligen bäst för alla inblandade.
Solen ropar på mig, men den får mig mera pressad än glad. ”Jag måste ut eftersom det är så fint väder.” – När jag tänker så spjärnar fröken motvalls emot och vill inte alls.
Jag har ofta så fina tankar om helgen. Jag tänker att det är då jag ska ta det lugnt, ”jag kanske ska göra det, eller det, eller det.” Men alla ”eller” förvandlas på något vis till ”och” och istället för möjligheter gör jag de till krav. Därför sätter fröken motvalls ner foten och ingenting blir gjort, varken det nyttiga eller det roliga. Vet inte riktigt hur jag ska förändra mitt tankesätt. Om någon har ett förslag är jag idel öra!
Men, är det någonting jag har lärt mig om mig själv och hälsa i största allmänhet det senaste året så är det att naturen är den bästa källan att hämta kraft ur. Så snart sparkar jag mig själv i baken och går ut i solskenet – grinig eller inte.
Kajsatankar 