En tår trillar sakta nedför min kind och jag tänker att det i alla fall är tur att jag har ”sjukdomsinsikt”. Men jag undrar samtidigt vad det hjälper att jag vet att det är pms, tårens färd blir inte mycket lättare för det.
Det kan lätt kännas orättvist mot alla närvarande att humöret gör en loop en gång i månaden. Vissa av oss är nära att slå ihjäl sina föräldrar i en lite för liten sommarstuga, medan jag tydligen är förpassad till att kontemplera den sämsta av världar när jag ju vet att jag just nu lever i den bästa av dessa.
Så för att skona min omgivning och ta hand om min åkomma tänker jag spendera dagen med katten och ringa vännen i sommarstugan för förståelse och tröst.
Kajsatankar 