Fjärilar i magen

Ni vet den där känslan som man får när man står med tårna utanför kanten på den högsta trampolinen i simhallen? Den där känslan i magen som säger en att om jag hoppar så kommer det med en väldigt stor sannolikhet att vara makalöst, helt fantastiskt. En liten risk finns förstås att det hela resulterar i ett magplask och därför slänger man sig inte ut det första man gör när man kommit ut till kanten av trampolinen, utan man står där och försöker att samla mod.

Man tänker att väldigt mycket talar för att hoppet kommer att bli fantastiskt, man intalar sig själv att man ju faktiskt (nästan) vet att det kommer att vara det. Man samlar sig, man tänker; ”nu, nu gör jag det” och sen… står man kvar med en känsla i knäna som om man hoppat och man tänker ”varför hoppade jag inte?”. Jag…

Så man samlar sig igen. Nu är det dags, inga psykologiska spärrar; ”nu kör jag!” Återigen sjunger det i knäna och ett sus går igenom magen, trampolinen svajar lätt, men man står kvar. Den chansen passerade den med. Jag ä…

Nej, det här är ju löjligt, jag vet ju att jag vill hoppa. Jag vet ju att känslan efteråt kommer att vara underbar. Jag backar lite, jag tänker att det kanske är bättre att jag slutar att tänka och då… Då hoppade jag.

Jag älskar dig.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Aftontankar, Fjärilsfjanteri, Glad, Tokerier

2 responses to “Fjärilar i magen

  1. naww… 🙂 jag skulle säga att inlägget var rörigt, för jag blev lite rörd, då är det väl rörigt? 😉 puss och kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s