Utbildningsterapi – gång 42 av 50

”Poff” sa det så svischade min terapi förbi. När min terapeut sa till mig att vi var på gång nummer 40 fick jag en chock ”ska jag vara klar nu? Jag har väl inte kommit fram till någonting vettigt ännu?”.

Men, se det har jag faktiskt. Charmen med existentiell terapi är att insikterna liksom har smugit sig på mig. Den största delen av mitt arbete har jag gjort utanför terapirummet och jag har gjort den själv. Då har jag också mig själv att tacka och det tycker jag är bra. I terapirummet har sedan mina tankar utmanats och nya frågor kommit upp som jag sedan bollat med tills nästa vecka då vi setts igen.

Nu har jag så pass många gånger kvar att vi inte hinner klart till sommaren och därför har jag valt att ta en paus nu i fyra månader för att ha de sista åtta gångerna kvar i höst. Då kommer jag att ha haft fyra månader på mig att känna efter ”vad som fattas” innan jag är ”klar”.

En skicklig terapeut är den som obemärkt leder sin klient mot dess upplysning och insikter och med en varsam hand låter klienten själv göra jobbet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ajdå..., Hälsa, Jag, Psykologi, Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s