Godkänd och nöjd – eller?

Idag när jag gick till mitt fack så visste jag att jag skulle ha kompletteringar att göra på mitt utlåtande som låg där. Jag visste det. Jag hade ju lämnat in ett utlåtande jag själv inte var nöjd med, ett utlåtande som jag såg som halvfärdigt och som jag inte hade lämnat ut till några föräldrar om det varit ett riktigt sådant.

Nu visade det sig att jag var godkänd. Detta gjorde mig givetvis glad, men en förbryllande känsla spred sig också i kroppen. Jag ville på sätt och vis inte vara godkänd, jag hade ju inte gjort mitt bästa, jag var ju inte nöjd.

Frågan jag ställer mig är nu om det är jag som har för höga krav eller min utbildning som har för låga?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Glad, Gnäll, Jag, Plugg

2 responses to “Godkänd och nöjd – eller?

  1. stnc

    Knepigt scenario detta. På sätt och vis är det ju uppenbarligen du som har för höga krav – eftersom att det är utbildningen som bestämmer vad som räcker. Dock kan ju kraven som du antyder ibland vara pinsamt obefintliga. Och inte blir det lättare av att kraven ofta varierar hejdlöst från delkurs till delkurs – hur ska man någonsin veta vad som duger?
    Men ändå skönt att bli godkänd också?

    • kajsatankar

      Ja, precis. Jag tror också att jag har höga krav på mig själv. Samtidigt tänker jag också att det är JAG som dessutom har högre krav på kursen.

      Det känns egentligen väldigt dumt att klanka ner på kraven när det var många, många som fick göra kompletteringar, inte särskilt juste av mig då att säga att jag fick mitt G alldeles för lätt!

      Så – jag är väldigt glad för mig G! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s