Vilda visar mig en kall tass och vänder mig ryggen

Min katt och jag hänger i vår soffa i Linköping, men tillsammans vill jag inte påstå att vi hänger för Vilda är sur, mycket sur. Eller kanske inte sur, för det hade varit okej, utan ledsen rent av. Hon beter sig som om jag vore luft. Några gånger har jag fått klappa henne och en puss lyckades jag stjäla för en stund sedan, men särskilt innerlig var den då inte.

Just nu ligger hon och tittar ut genom fönstret och jag föreställer mig att hon ligger och längtar tillbaka till sin sommarmatte. Precis nu, och jag hittar inte på detta för dramatikens skulle, så undslapp det just henne ett ljud som lät som ett gnyende.

Min katt gråter för att jag är hemma och det är INTE ur ett positivt perspektiv.

Ledsen Vilda

Annonser

2 kommentarer

Filed under Gnäll, Hemma, Katt, Sorgligt

2 responses to “Vilda visar mig en kall tass och vänder mig ryggen

  1. stnc

    håll ut, fina du. de forna egyptierna dyrkade katter som gudar och det har katterna aldrig glömt. kanske att vilda fick smak för gudomlighet hos tanten, men även hon inser förhoppningsvis snart att man inte måste dyrka för att vara den bästa av mattar – vilket även också hennes matte snart inser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s